tag:blogger.com,1999:blog-23524154947493626732012-01-21T04:02:18.176+01:00Beans, frijoles, bönor … Här hittar du små bönor kratsade ur våra liv – mest resor och äventyr, men kanske också reflektioner från en takterass på Mariaberget. "Vi" är Helena och Peter Hjalmarsson – om du inte känner oss redan så kanske du kan lära känna oss lite genom att läsa här.Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.comBlogger801100tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-51505170481680022812012-01-21T03:28:00.002+01:002012-01-21T04:02:18.189+01:00

During the last few weeks, I have learned that people whose musical skills I normally respect, and even admire, such as @John Hjalmarsson, @Elfar Sigmundsson, @Adam Segergren, @Mats Guldbrand, @Bo-Lennart Hjalmarsson and others, does not know of one of the all time greats of blues/soul/pop/rock.I have no idea why that is, but since the last 30 years this dude seriously have been making some of

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-41130828095675550912011-10-30T11:19:00.004+01:002011-10-30T12:28:44.189+01:00

När jag var i Las Palmas förra veckan gjorde jag ett impulsinköp vid cava-hyllan. Efter att ha suckat lite över alla billiga varianter av Freixenet så hamnade min blick på hyllan i det övre prishäradet. Där fanns en intressant årgångs-Cordoníu som jag tänkte slå till på, men föll sedan istället för den här originella flaskan. Den heter alltså Segura Viudas och är gjord på druvsorterna Macaebo och

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-7906918222704606692011-06-30T20:15:00.006+02:002011-07-01T07:54:34.339+02:00

12 dagar senare, och det har varit en spännande resa. Några lärdomar har jag uppnått i alla fall:Att träna varje dag när man är så otränad som när jag började är ingen bra idé. Jag har varit otroligt sliten till och från, därför att kroppen aldrig får chansen att vila sig.Att träna hårt (nåja) med stort kaloriunderskott och utan proteiner i kosten är inte heller så smart. Kroppen får aldrig chans

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-77332386027116889312011-06-20T10:22:00.003+02:002011-06-24T10:56:35.116+02:00

19 dagar in i juni, och 19 dagar med att försöka-äta-lite-mindre och motionera-lite-mer har gett absolut noll resultat. Visserligen i kombination med mycket fuskande, men ändå. :-(Så nu gäller det att ta i med hårdhandskarna! Förutom att ställa upp tydligt definierade mål för sig själv så skall det visst vara motiverande att dela med sig av målen till andra, så varsågod Internet, nu vet ni allt!

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-55472931109275420532011-04-20T09:13:00.003+02:002011-04-20T11:05:47.138+02:00

Våra nya bästa vänner är numer herrarna Frantzen och Lindeberg. Vi har aldrig träffat dem, men de stod för maten och drycken under en underbar upplevelse igår.Det är alldeles för länge sedan vi var ute och verkligen verkligen finåt, även om vi förstås går på bra restauranger ibland. Men den senaste Guide Rouge-krogen vi var på var nog Esperanto för snart tre år sedan, så det var minst sagt dags

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-86358079774811143142010-12-31T12:39:00.003+01:002010-12-31T12:43:46.389+01:00

Idag när det är nyårsafton botaniserade jag lite i vårt champagneförråd för att hitta lämplig dryck till kvällens festligheter. Men oj vad förrådet har minskat. Av de ursprungliga 54 flaskor som vi hade med oss från Frankrike (tror jag)återstår bara 17 flaskor. Jag försöker övertala Peter att snart göra en ny resa. Gott nytt champagneår!

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-44149039281681952362010-07-04T09:56:00.001+02:002010-07-04T09:56:20.537+02:00

Belgiska musslor på en medeltida bakgård  i Brügge, det känns lite som det bästa Belgien har att erbjuda. Sällskapet ville naturligtvis komplettera bilden med ett gott kallt belgiskt öl. Svärmor och svärfar drack Grimbergen blonde som faktiskt bara smakade halvbläk. Peter tog en Kwak som var kul att titta på. Den serverades nämligen i ett glas som påminde om ett timglas som var öppet i ena änden.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-2529230974033037002010-07-04T09:46:00.003+02:002010-07-04T09:46:58.203+02:00

Ölandet fortsätter. Efter en gryningspromenad och förmiddag med 18 000 steg, enligt stegräknaren tog vi öl till lunchen. Tre av oss drack det ljusa och lätta veteölet Hoegarden. Det smakar faktiskt inte så hemskt. Lite som Fanta apelsin om man är välvillig. Funkar till mat i alla fall. Jag drack två för säkerhets skull. Svärfar drack Duvel, en ljus ale med mycket alkohol. Smak: ta mig tillbaka

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-69552949580221371922010-07-04T09:46:00.001+02:002010-07-04T09:46:08.310+02:00

Ölandet är i full gång. Den här middagen tog svärmor en Leffe Blond. Smak: bläk Svärfar drack en Charles Quint blonde dorée. Smak: bläk Själv drack jag en hallonöl Mort Subite framboise. Smakade helt uthärdligt före maten, men den funkade sinte som måltidsdryck. Det fick bli ett glas vitt. Peter tog först en Brugge Tripple. Smak: superbläk. Sedan fortsatte han med en Maes Pils som han själv

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-39278544532261067672010-07-04T09:45:00.001+02:002010-07-04T09:45:36.422+02:00

Nu är det slut på champagnen och vi befinner oss i ölets förlovade land Belgien. Jag gillar ju inte öl något vidare och här kommer mitt omdöme: Det lokala Brugse Zot, en ljus ale. Smak: bläk Leffe Bruin, en mörk ale. Smak: bläk

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-31890005722677516562010-07-02T16:58:00.005+02:002010-07-05T07:56:52.335+02:00

Till och med vårt lilla B & B hade en egen huschampagne med tillverkning från egna domäner. På eftermiddagen tog vi en flaska på terrassen. Champagnen var god men lite tråkig, men ackompanjerad av en mycket snacksalig portier. Han slog sig ner, lät sig bjudas på ett glas och pratade sedan oavbrutet om sin skilsmässa. På franska! Nåja, man får göra lite uppoffringar för champagne.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-48537972372295210722010-07-02T16:58:00.004+02:002010-07-05T07:56:33.324+02:00

Sista middagen i Champagne. Det var olidligt varmt på restaurangen och alla gäster hade kommit ungefär samtidigt. Vi befarade att vi skulle få vänta i eviga tider, både på mat och på dryck. Men vi hade inte behövt oroa oss. Vi fick snabbt in en flaska ljuvlig Esterlin, fruktig kall och frisk.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-80794647612687227722010-07-02T16:57:00.002+02:002010-07-05T07:57:06.332+02:00

Efter att ha ryckt i dörren på Veuve Cliquot Ponsardin gjorde vi ytterligare ett besök på ett stort vinhus – La Castellanne. Peter och jag klättrade upp i det 10 våningar höga tornet (267 trappsteg) innan visningen började. 10 km källargångar och en dragning i metod champenoise gör att vi nu är ganska fullärda och förmodligen skulle kunna göra en riktigt hyfsad champagne själva :-) Vi

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-80257423180710973792010-07-02T16:56:00.005+02:002010-12-31T12:44:34.661+01:00

Vi gjorde en utflykt till vår egen vinrad som vi fått i bröllopspresent av Anki och hennes familj. Det funkar ungefär så här: Vi arrenderar en rad med vinstockar och Maison Lenique gör champagne av druvorna. Vi får köpa champagnen för ungefär hälften av marknadspriset. Det blev ett härligt besök. Som komplement till de andra rundvandringarna som vi gjort fick vi nu en liten tur ute bland

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-46154986575806378762010-07-02T16:56:00.003+02:002010-12-31T12:44:34.661+01:00

Nu var det dags för den första visningen och provsmakningen på ett av de stora champagnehusen inne i Epernay. Först var vi och ryckte i dörren på Moët & Chandon, men de hade inga fler visningar på engelska för dagen, och eftersom ingen av oss tyckte att vår franska var tillräckligt god kvistade vi vidare. Efter ytterligare ett fruktlöst försök på La Castellane hamnade vi på maison Eugene Mercier.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-73166656508560908462010-07-02T16:56:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.662+01:00

Nu lämnade vi vårt lilla hostelleri i lilla byn och begav oss till Epernay, champagnens huvudstad. Vårt bed and breakfast låg på självaste Avenue de Champagne. Promenad ner till lilla torget för att äta en sen lunchsallad. Där tog vi in en enkel Perrier-Jouët – rätt mycket sötma men passade bra till salladen.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-57336980484447857942010-07-02T16:55:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.662+01:00

Vi hittade ett litet vinmuseum i byn La Mesnil sur Oger där vi fick en guidad tur bland pressar, skördeverktyg, korktillverkning. Provsmakningen bjöd på fyra sorter, varav den första förstås var god men lite oansenlig. Veuve Clemence, en grand cru som var frisk och syrlig. Den sista hette Dorinne och var ekfatslagrad blanc de blanc. Chardonnayen var överraskande nog inte från Cote des

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-841284119442959102010-07-02T16:54:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.662+01:00

Till förrätterna tog vi in ytterligare en blanc de blanc. Det var en Waris-Larmandier grand cru från grannbyn Avize. Den var en aning torrare än den som vi druckit till aperitif. Och här har vi en fras som jag aldrig trodde att jag skulle höra mig säga: Den här champagnen passar verkligen fantastiskt till gåslevern. Visserligen var det tydligen anklever vi hade på tallriken, men i övrigt hade jag

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-1174267643760162782010-07-02T16:53:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.663+01:00

Kväll igen. Medan vi väntade på att matsalen skulle ställas i ordning för kvällens 7-rättersmiddag tog vi in en blanc de blanc premier cru från vår by Bergeres les Vertus. Den var frisk med viss sötma och lite syrlig. Blanc de blancerna blir tydligen inte så intressanta i smaken – alla är riktigt goda men sedan blir det inte mer varierat än “frisk” “lite sötma” och ibland “lite syrligt”. Tro inte

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-33227139801624078562010-07-02T16:50:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.663+01:00

På kvällen middag med 89 rätter på franskt vis. Nåja 5 i alla fall. Restaurangens vinlista var det tjockaste jag någonsin sett, helt i klass med gamla testamentet. Den var fylld med viner från pärm till pärm, men bara sex stackare som inte var franska – det var två italienare, två från Kalifornien och så två spanjorer. Till aperitif och som vin till laxtartaren drack vi en lokal d’assemblage (

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-38939238787483036042010-06-29T18:19:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.663+01:00

Så blev det dags att åka och prova champagne på ett champagnehus. I byn Avize hittade vi änkan Lanauds hus och blev visade runt på en tur i huset. De gör sin champagne på modernt sätt moderna redskap, i alla fall i pressfasen. Där lagras det mesta på ståltankar de första månaderna, utom en liten exklusiv volym som så småningom ska bli Marie Josefines (ja, så hette änkan) cuvée. En jätteintressant

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-45183173423471327852010-06-29T09:28:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.664+01:00

Vi åkte några kilometer till grannbyn Cramant, vars infart flankeras av en gigantisk champagneflaska i betong. Enligt uppgift 8 meter hör och 8 meter i omfång på det tjockaste stället. Ganska snyggt, tycker jag. Vi åt en sallad på ett café i Avize, och vad ska man dricka till till sallad om inte champagne. Jag fick ett glas Assailly-Leclaire, också den en icke-årgångs d’assemblage. Lite fruktig

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-60054607284966692462010-06-29T09:07:00.001+02:002010-12-31T12:44:34.664+01:00

Champagnedistriktet måste vara så nära himmelen som man kan komma i jordelivet. Här ligger champagnehusen vägg i vägg i minsta lilla småby. Vi bor i en liten by som heter Bergères les Vertus och så vitt jag vet finns här minst 5 champagnehus, kanske fler. På ankomstkvällen drack vi dock inte någon av byns champagner utan en Duval-Leroy från grannbyn Vertus. Flaskan var en d’assemblage, det vill

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-59626563704542039902009-11-01T01:28:00.002+01:002010-12-31T12:48:18.481+01:00

[Nytt - alla våra bilder från Airle finns nu här.]Ärligt talat, Airlie Beach är inte riktigt så härligt som namnet antyder. Det finns till exempel ingen strand som är något att ha. Men när solen tittade fram och gatorna började leva kändes byn riktigt trevlig. Här finns det få bofasta och väldigt många besökare från världens alla hörn. De flesta är förstås unga backpackers, men inte uteslutande.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-21411487170763502372009-10-30T06:27:00.001+01:002009-12-20T11:00:12.534+01:00

[Nytt - alla våra bilder från Airle finns nu här.] Att vi ville segla i Whitsundays (en ögrupp utanför Queensland på östkusten) hade vi haft klart för oss ganska länge, åtminstone sedan Christina och Per berättat så entusiastiskt om det. Men vilken båt? Helena lånar någon annans sandkonstverk till att beskriva hur vi känner det. Det finns några katamaraner som utnyttjar sin snabbhet och seglar

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-45635242654617331982009-10-26T01:15:00.000+01:002009-10-31T01:17:27.018+01:00

(Det här blir ett låångt inlägg, men det blir det sista på några dagar.) Från början skulle vi inte komma till Noosa alls. I stället skulle vi vara i Brisbane några dagar och sedan åka söderut till Guldkusten och Byron Bay. Jag är säker på att det hade varit trevligt också, men vilken tur att jag läste guideboken innan…   Beans har en filial i Noosa Junction – ett självklart val för brunch.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-41988409083332651122009-10-25T06:37:00.001+01:002012-01-03T20:03:49.108+01:00

Ännu en gryning vaknade vi av djungelns alla ljud, men plötsligt blandade sig ett konstigt ljud in – väckningen på min Iphone. För ett kort ögonblick tittade vi frågande på varandra, men sedan mindes vi. Just det, vi skulle ju på utflykt! Snabb tandborts, inget kaffe och så ner på vandrarhemmets uppfartsväg där vi blev upphämtade av värsta monsterbilen, en stor fyrhjulsdriven buss. Två timmars

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-34689680704014204952009-10-23T12:18:00.001+02:002012-01-03T20:03:49.108+01:00

Äntligen äkta värme, äntligen lata dagar. Det är skillnad på semester och semester, och efter den här sommaren och hösten har jag längtat efter några riktigt lata dagar. Här i Noosa fick jag mitt   lystmäte. Vi badar, strosar, hänger i baren vid happy hour, läser, målar naglarna (fast det gäller mest mig) och tar det lugnt. Vårt vandrarhem är ett underbart trähus från kolonialtiden. Om 

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-40395047197379840992009-10-19T18:39:00.000+02:002009-10-22T18:40:54.993+02:00

Så tog vi nattåget till Brisbane och började vårt backpacker-liv. Som  äkta backpackers tog vi förstås in på ett vandrarhem med våningssängar. Brisbane var en trevlig stad, men efter en eftermiddag i parker och på gågator kändes den ganska ointressant. Så vi bestämde oss för att lämna staden och bege oss ut på det stora krokodiläventyret istället. Det blev en fantastiskt spännande dag på flera

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-32662447574720976462009-10-17T05:48:00.000+02:002009-10-22T03:48:08.895+02:00

Idag har Helena fortsatt att tjäna vårt levebröd på konferensen, medan jag har varit ledig. Livet är rättvist! :-) En av de saker Christina rekommenderade att vi skulle göra var att vandra “Manly scenic walkway”, och efter att ha suttit så mycket de senaste dagarna skulle det bli skönt att sträcka på benen lite. Peter på väg till Manly Beach. Manly är en förort uppe i nordöst, men det är

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-6603168195283176972009-10-16T06:00:00.000+02:002009-10-20T14:08:26.184+02:00

Idag var Helenas första “riktiga” dag på konferensen. Eftersom jag inte hittat rätt på James (Portugal-Sandras pojkvän, som jag tänkt hänga med under konferensdagarna) ännu så skulle jag tillbringa dagen ensam, och tänkte att en vandring runt Manly vore rätt sak att göra. Jag “skulle bara” lite saker först. Innan jag hade köpt skosnören (special-special till Keen-sandalerna tog ett tag att hitta

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-69079091244960596172009-10-15T02:23:00.000+02:002009-10-20T00:00:40.654+02:00

Orginalplanen för Australien var (i alla fall för mig) att vi skulle åka till Broome i Western Australia och göra en veckas camping i “the outbacks” som ödemarken kallas här. Tyvärr så är vi här några veckor för sent för det. “The wets” (regn-säsongen) har precis börjat i norr, och det innebär att vägarna stängs av där uppe, och då görs det inga utflykter. Om man inte vill hyra bil själv förstås,

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-13230740460600769362009-10-13T23:57:00.000+02:002009-10-18T23:58:49.587+02:00

Vi har klarat tidsomställningen över förväntan. Det var egentligen bara första dagen som jag var lite däckad. Dessutom verkar vi ha ovanligt lätt att komma upp på morgnarna.  På onsdagsmorgonen var vi uppe med tuppen och Anki, Peter och jag tog en promenad ner till Sydneys fiskmarknad. Tyvärr var vi inte tillräckligt tidiga och själva auktionen var redan över när vi kom fram, men marknaden var

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-78907456126100953132009-10-13T02:23:00.000+02:002009-10-18T05:52:12.374+02:00

Så, första dagen “på riktigt” i Sydney, var skall man gå? Bondi Beach förstås! Bortsett från operahuset så är det nog inget som representerar Sydney så mycket som detta surfarparadis, i alla fall inte för mig.   Bondi Beach väntar på de bleka Stockholmarna. Vi tog en lokalbuss dit, och det tog inte mer än en halvtimme. Med tanke på hur härliga hus det fanns där, och hur fantastisk stranden

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-4729439476005037882009-10-12T02:56:00.000+02:002009-10-16T02:56:54.550+02:00

10 timmars jetlag – någon som har en aning om hur jobbigt det kan vara? :-( Helena gick in i väggen redan under eftermiddagen, men inte innan vi hann med att kolla in Circular Quay och operahuset. Circular Quay är ungefär som T-centralen hemma, fast för båtar. Det finns en väl fungerande pendelbåtstrafik från förorterna, och de lägger alla till mitt inne i stan vid Circular Quay. Läget är

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-52058851520275336382009-10-12T02:53:00.000+02:002009-10-16T02:54:23.486+02:00

För det är väl bara straffångar som skeppas till Australien? Eller har det ändrats de senaste 200 åren? Vi lär få veta de närmaste 4 veckorna i alla fall! Gunlög skall vara på en konferens i Sydney under den närmaste veckan medan Villard förlustar sig, och sedan bär det av att kolla in resten av kontinenten. Det enda vi kan säga så här långt är att efter en 36 timmars resa så tror vi oss veta

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-53038308075360305492009-09-30T12:48:00.002+02:002009-09-30T21:36:06.421+02:00

Jag tassar försiktigt upp för att inte väcka Peter. Han hostar lite i sömnen. Utanför ser stadens tak kalla och frusna ut, men när jag sätter ner mina nakna fötter på golvet är det varmt och lent. Golvvärme - en gudagåva. Eller i alla fall en investering värd sina pengar. I köket sätter jag på te, letar långt in i skafferiet efter honung, plockar fram Noskapin och Alvedon. Efter en stund går jag

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-17413409457241316432009-08-09T09:19:00.002+02:002009-08-09T09:23:55.897+02:00

Nu har solen slösat sina välvilliga strålar över de svarta plåttaken på Mariaberget i flera veckor. Och vi njuter. Peter muttrar visserligen lite över de nya blänkande skorstens-någongting som de satt upp på det närmaste taket, och Helena svär (men väldigt snällt) över enskaka getingar. Men för det mesta sitter vi på vår terass och tar nuet tillvara. Livet är aldrig bättre än just nu på en varm

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-73788016067366536792009-06-03T20:18:00.001+02:002009-06-03T20:22:08.642+02:00

Helena ringde oväntat för en stund sedan och berättade att hon var tvungen att jobba över. Vad passar jag på att göra? Jo leka lite med tekniken förstås. Jag installerade ny programvara till vårt TV-kort för ett tag sedan, och såg att det dykt upp nytt material i form av ett antal kanaler med s.k. IP-TV, d.v.s. TV distribuerat över Internet. Med en “ledig” kväll så kollade jag runt lite, och

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-35280765947561733192009-05-18T16:13:00.001+02:002009-05-18T16:13:27.788+02:00

Om det till äventyrs finns någon läsare av den här bloggen som inte vet om det ännu, så gifter vi oss den 12/6. Vi är ju inte så kyrkliga av oss, så både vigseln och ceremonin kommer att äga rum på en vacker båt nere vid Söder Mälarstrand. Ytterligare en passande södermalmsanknytning får vi reda på i DN; de berättar att från första maj så är det en ny borgerlig bröllopsceremoni som gäller,

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-29167524115936306912009-01-03T12:05:00.002+01:002009-01-03T12:07:38.301+01:00

Det blev "presidentglasögonen". Tack till alla som hjälpt mig att avgöra! Nu går jag till Synsam och lägger min beställning, och om cirka 10 dagar kommer jag att kunna se klart i alla situationer.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-58058210612777837222008-12-31T21:42:00.002+01:002009-01-01T17:58:12.434+01:00

Nu är det dags! Jag måste ha progressiva glas på näsan till vardags - vilken beslutsångest! Jag har lånat hem tre bågar som jag kan testa till fredag. Vill du hjälpa mig att välja så rösta ovan före fredag. Här är de tre alternativen.Blå glasögonPlexiglasögon Presidentglasögon

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-67883081090339302102008-11-27T04:51:00.000+01:002008-11-27T04:52:21.322+01:00

Isla de mujeres – av namnet att döma skulle man kunna tro att ön befolkas bara av kvinnor. Men det är helt fel. Här finns lika stor andel män som på alla andra ställen. Och frågar man varifrån ön har fått sitt namn så får man olika förklaringar av alla. Anki och jag tycker i alla fall att det är trevligt att det finns män – de kallar oss Señorita.På kvinnoön finns allt man vill ha för en layed

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-7622848231043251872008-11-23T11:47:00.003+01:002008-11-23T12:03:56.081+01:00

Mexico City, världens näst största stad. Trafiken är obeskrivligt kaotisk och gatulivet är myllrigt stressigt. Det är ovanligt kallt för årstiden, bara några få plusgrader på nätterna och ca 10 på dagarna. Vi fryser i våra kortärmade t-shirts och tunna tröjor.Luften är tunn så här 2200 meter över havet. När vi öppnar våra schampoflaskor spruttar det ut av övertrycket, och kulan i min rollon-deo

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-5661725445155620932008-11-22T15:51:00.002+01:002008-11-22T16:15:30.771+01:00

Oj! När jag tar en titt på bloggen så är det länge sedan vi skrev något. Det är ju så mycket som man borde berätta om: resten av New York-resan, vår inflyttningsfest, att vi är i Mexico just nu, m.m.I stället väljer jag konstigt nog att kommentera en artikel i DN idag. Urban Bäckström, bossen på Svenskt Näringsliv kommenterar debatten runt Lars G Nordströms (nye VD:n på Posten) lön, och säger

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-80441803226583309852008-09-20T13:46:00.000+02:002008-09-20T13:47:41.820+02:00

I dag lämnar vi Manhattan för att bli rednecks. Det är otroligt vad mycket vi har hunnit med på en vecka. Vi har gjort alla de viktigaste sightseeing-grejerna och dessutom gjort en gryningspromenad över Brooklyn Bridge, Ronja och Helena åkte en specialgjord sightseeing-tur som BARA handlade om Sex & the City och vi gick i timtal på Museum of Modern Art.Peter har frisknat till. Han tillbringade

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-56598652410473040552008-09-16T13:56:00.002+02:002008-09-16T14:11:54.496+02:00

Robin och Helena vaknade i gryningen och kunde inte somna om. Vi gjorde en kopp kaffe och drog på oss kläderna och gick ut i staden. Det första som slog oss var att det var varmt - fast klockan bara vara strax före sju var det 27 grader. Solen började sila fram och torka undan gryningsdimman och staden som aldrig sover var lugn och vacker. Det var underbart att få första promenaden genom staden

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-85312539636719121692008-09-15T15:02:00.004+02:002008-09-15T15:13:11.340+02:00

Flygplanet hade massor av platser, två vingar och två våningar. Det var gigantiskt. Helena gillade inte. Men resan gick väldigt bra och sju och en halv timme senare landade vi på Newark. Och där - titta där ligger ju Manhattan. Alldeles på riktigt. Wow!Tåget till Penn station. Titta upp. Wow!Taxi till vårt Bed and breakfastställe. Vilken trafik! Vilken galen taxichaufför! Han ömsom stod på gasen,

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-88548578072620250782008-09-13T08:45:00.002+02:002008-09-13T08:49:46.630+02:00

Idag flyger vi till Newark. Man frågar sig lite undrande varför ingen tänkte på att det var olämpligt att döpa två platser så nära varandra till namn som är nästan på pricken lika. Men när vi har landat i Newark åker vi i alla fall till New York, om vi bara hittar. Start spreading the news ...

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-14773571145736992022008-09-07T21:45:00.002+02:002008-09-07T21:52:37.016+02:00

- Det var länge sedan du publicerade något på vår blogg, sa Peter.- Jag vet, svarade jag.Men nu har jag publicerat något. Bättre lite än inget alls ... eller?

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-64194004908277905172008-08-14T22:56:00.003+02:002008-08-16T08:30:40.282+02:00

Ja, i alla fall fick de en nytändning för mig idag. New Musik var en engelsk popgrupp på 70/80-talet (mer om dem t.ex. här) där den legendariske Tony Mansfield var låtskrivare, producent, sångare och gitarrist. Tony är kanske mest känd för att ha producerat norska A-Ha och amerikanska Naked Eyes, men mästerverket är den egna gruppen New Musik. Och NM i sin tur har haft ett otroligt inflytande på

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-44804554712106506852008-07-29T00:08:00.001+02:002008-07-29T00:08:13.187+02:00

Det har pratats om den i 20 år nu, men äntligen kommer den! Eller i alla fall om 220 dagar... :-( Det säger väl en del om dagens filmproduktion att alla scener filmades för fler månader sedan, men att den kommer att tillbringa runt ett år i post-production. Speciellt med tanke på att regissören är Zack Snyder (som ju regisserade "300" här om året, proppfull med digitala effekter) så kan man

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-56135888708493331702008-06-25T07:11:00.001+02:002008-06-25T07:11:27.480+02:00

Alla följer vi väl Magdalena Ribbings etikettspalt i DN? Sedan hennes tilltagande senilitet(?) på senare år så har den bara blivit än roligare, med hennes uppenbara problem, inte bara att vara tidsenlig, utan att hålla ihop sina råd. Vad skall hon tycka om sandaler på jobbet idag t.ex.? Är det ok som sist, eller är det en styggelse som gången innan? Spänningen är olidlig! :-) Nu skall jag inte

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-37360929950774115352008-06-07T16:24:00.001+02:002008-06-07T16:24:43.959+02:00

Efter kvällen på Esperanto den 10 april (Gifta bönor) började jakten - jakten på den perfekta ringen. Vilka ringar skulle vi välja? Vitguld, gult guld eller roséguld? Eller blandat? Eller kanske titan eller platina? Ska de vara tunna eller kraftiga, breda eller smala, rundade eller platta, blanka eller matta? Suck, så många beslut att fatta, och egentligen prioriterade vi båda bara en sak: att

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-46816820889828170622008-06-02T21:37:00.001+02:002008-06-02T21:59:54.271+02:00

När man flyttar ihop med någon så är det ju en hel del saker som man måste göra sig av med. Det mesta har vi gett bort till släktingar och vänner, och en del har Stadsmissionen fått. Men det finns en del saker som har svårare att hitta ett hem. Nämligen Peters gamla datorprylar från tiden då han jobbade som supportchef för C64- och Amigadatorer hos Commodore på 80- och 90-talen.

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-57355083907290790002008-04-26T11:54:00.001+02:002008-04-26T11:54:55.586+02:00

I morse klev vi upp sent. Förmiddagen var redan i full färd med att värma upp dagen när jag drog upp persiennerna och släppte in ljuset. Då kom en stor humla flygande - han flög målmedvetet mot vårt fönster och surrade omkring en liten stund innan han flög vidare till någon annnans fönster i något annat hus. Jag vet vad han ville; han ville säga att nu är sommaren här. Välkommen lilla humla!

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-40766661424396802222008-04-15T23:43:00.005+02:002008-04-17T10:58:24.573+02:00

På morgonen går jag barfota genom vår ljusa lägenhet till köket. Golvet är varmt, ekparketten behagligt mjuk under mina fotsulor. Lite damm talkar mina fötter som en påminnelse om att hantverkarna fortfarande finns i våra liv. I köket mäter jag upp kaffebönor i espressomaskinens behållare, trycker på knappen och ser den tjocka creman fylla koppen. Köket fylls av kaffedoft. Äkta kaffe - en

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-2842860278209680072008-04-11T17:50:00.006+02:002008-04-17T10:57:45.356+02:00

Fasoládha (gifta bönor) serveras med hetta och passion, med ömhet och kärlek, med respekt och glädje.Esperanto – ett av Stockholms senaste tillskott av michelinkrogar som serverar smakakrobatik och matkonstverk av yppersta klass. Gudomlig mat och hänförande vin. Servicen var förstklassig och miljön kultig och spännande i den gamla Jarlateaterns vestibul. Men bäst av allt var ändå sällskapet -

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-89781974882965286862008-04-11T17:14:00.003+02:002008-04-11T21:59:56.618+02:00

Turkiska bönor, eller turska bönor som man också säger, kan vara saltade skärbönor. Det kan också vara salta, skärskrubbade söderbor som varit på hamamet på Nordic Blue på Lidingö. Vår turkiska lögardag började med ljuvlig meze och champagne, mjuka tofflor och badrock och slutligen het ångbastu tills varje por slagits upp på vid gavel. Då intog han rummet - en stormagad sträng turkisk badmästare

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-12513769203120272862008-03-30T21:27:00.000+02:002008-03-30T21:28:29.888+02:00

Jag tittar i trädgårdsböcker, bläddrar i växthandböcker, läser tidskrifter. Vad ska vi odla på vår soliga terrass? Vill vi ha basilika, persilja och dragon? Eller timotej och pimpinell? Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia. Nej, det måste vara något med stor växtkraft. Vad säger handboken ... kanske rosenbönor.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-38932038517611741192008-03-23T10:11:00.001+01:002008-03-23T10:11:48.654+01:00

Huset är från 1862 och porten gnisslar en aning när jag skjuter upp den. Innanför ligger en svag lukt av dammigt vårgrus, som ett löfte om en ljusare årstid. Mina steg knastrar lite mot marmorgolvet. Trappuppgången är tidstypisk med rundande trappsteg som är lite nedslitna på mitten, valven marmorerade. Trapporna upp är många och långa, men själva trappstegen är låga och de tre första våningarna

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-54350208385641344242008-02-17T17:40:00.001+01:002008-02-17T17:41:14.327+01:00

Den spännanden omröstningen är nu avgjord: Böna # 8 - Det förälskade paret vann en överlägsen seger. Bönan fick hela sex röster. Tvåa blev böna # 6 med fyra röster. Tack till dig som deltog :-) I fortsättningen får bönorna en vanlig titel - inte bara ett nummer. Som Pysslingbönan nedan.

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-47734730615196380942008-02-17T17:25:00.002+01:002008-02-17T22:55:59.397+01:00

På Gräddhyllan finns ett hus utan ingång eller utgång. Fasaden har fönster men ingen dörr. Ändå ser det verkligen ut som om det bor människor i huset - fasaden är välskött, fönstrena putsade, stärkta gardiner, pelargoner ... en katt. Men hur kommer folk in och ut? Jag går runt kvarteret och tittar - ingenstans hittar jag en ingång till huset eller till en gård som kan leda till huset. Jag går

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-18376726862169499162008-02-07T22:03:00.001+01:002008-02-07T22:03:42.183+01:00

Döm om vår förvåning när hantverkarna hade fått vikväggen jättbra på plats under dagen. Jippi!

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-81480560993366124582008-02-06T23:00:00.001+01:002008-02-06T23:00:44.969+01:00

När vi kom hem från Costa Rica så hade det hänt en hel del med vår lägenhetsrenovering. Våra kära entrepenörer Cecilia och Åsa hade visserligen lovat att det skulle vara klart tills vi kom hem, men även om vi hade packat våra saker för att kunna flytta in när vi kom hem så vågade vi ändå inte tro att det skulle vara klart. Och det var det förstås inte heller! Däremot är det mycket som har hänt

Peter Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/09873004161880142142noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-32986321703947341902008-02-03T01:05:00.001+01:002008-02-04T21:26:46.045+01:00

Det är torsdagskväll på Restaurante Nuestra Tierra. Det förälskade paret har precis ätit klart och fått in sitt kaffe med likör. De ler mycket, tittar varandra i ögonen, ibland rör den ene ömt den andres kind. Vid bordet bredvid spelar några musiker smäktande musik för gästerna. Besa me, besa me mucho, cómo sí fuera esta noche la ultima vez. Gästerna applåderar och musikerna går vidare till det

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-61046389195779100362008-02-03T01:00:00.001+01:002008-02-03T01:00:01.330+01:00

Kvinnan vid grönsaksståndet på Mercado Central i San José är envis. - Ni har räknat fel! Ni försöker råna mig på mina pengar! - Men snälla señora, jag har summerat flera gånger. Det blir 2070 coloner varje gång. Kvinnan är liten och ganska nätt. Håret bär hon i en inbakad fläta och det fårade ansiktet ser intelligent ut. Glasögonen förstärker förstås intrycket. Hennes mun ser bestämd ut. -

Helena Englund Hjalmarssonhttp://www.blogger.com/profile/00508229102552344614noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-68260455585386412332008-02-01T23:02:00.001+01:002008-02-04T15:23:31.915+01:00

När vi landade i Costa Rica på kvällen den 14 januari hade vi inga fasta planer alls. Vi hade bokat hotellrum i San José första natten, men i övrigt var ingenting inbokat. Vi hade lite vaga tankar på att plugga spanska, lära oss laga latinamerikansk mat och att åka zip-line. Vad blev då vårt helhetsintryck när vi sumerar vår Costa Rica-semester 2008?Vilken fantastisk semester. Vi var borta totalt

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-42266014396917254842008-02-01T23:00:00.001+01:002008-02-01T23:00:09.629+01:00

När vi anlände till Sámara på Stilla havs-kusten hade vi redan besökt så många platser som vi liknat vid paradiset, att vi inte riktigt hade några förväntningar på den sista anhalten för vår resa. Vi hade ju redan sett de mest fantastiska stränderna, de tätaste regnskogarna, de mesta underbara vattenfallen, de mäktigaste forsarna, de mest sorslagna utsikterna från bergstoppar, de mest hissnande

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-49862228019355322142008-01-30T05:10:00.001+01:002008-01-31T23:41:28.956+01:00

Solen har just sänkt sig ner bakom Stilla havets horisont och stranden som nyss hade badat i solljus blir plötsligt tom på människor. Stranden blir blå och sval av de bleka strålar som fortfarande orkar över randen. I sanden mellan en kokospalm och en bananplanta står två kokosnötter med ett sugrör nerstucket i vardera topp. Så kommer en bris och tar tag i den ena nöten. Den vippar över och

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-74052820551924362682008-01-30T05:04:00.001+01:002008-01-30T05:10:57.348+01:00

Ok, är det något man skall göra i Costa Rica så är det zipline. När man läser om Costa Rica så pratas det en massa om ekoturism, hur naturnära allt är, o.s.v. I själva verket så tycker nog Helena och Peter inte att det stämmer speciellt väl. Det är klart; jämfört med chartermonsteranläggningarna på Mallis eller Kanarieöarna så är ju allting väldigt småskaligt i alla fall, men ekologiskt?

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-80486506863205174342008-01-30T04:56:00.001+01:002008-02-04T15:27:58.775+01:00

När Peters mage tillfrisknat satte vi oss återigen på en buss, den här gången till området Monteverde som ligger mitt i landet, precis på gränsen mellan kontinentalplattorna. Från rätt bergstopp i Monteverde lär man kunna se Costa Ricas båda kuster samtidigt.Vi hittade ett kanonställe i den lilla byn St Elena. Backpacker-stället var förstås enkelt, men det som saknades i lyx vägdes upp av

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-71784289384693228452008-01-29T02:46:00.001+01:002008-01-29T02:47:29.113+01:00

Vägen slingrar sig högt, högt upp i himlen. På den här höjden kan man, om luften är riktigt klar, se Atlanten i norr och Stilla havet i söder. Luften är hög och klar och grönskan är lika ogenomtränglig som alltid. På ena sidan av vägen blir vegetationen lite mindre tät och några hagar ligger kant i kant utefter dammet. Här är man verkligen ett med naturen. I den sista hagen sitter en man på en

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-53135689096055497772008-01-29T02:32:00.001+01:002008-01-29T02:32:59.469+01:00

Klockan 6.30 på tisdagsmorgonen stod vi utanför grindarna på hotell Jakaranda och väntade på att äventyrsarrangören skulle hämta upp oss. I ena handen hade vi solkrämen, i den andra vattenflaskan. Nu var det dags för white water rafting - eller forsränning som vi säger på svenska (tror vi i alla fall att vi säger). I det här fallet innebar det att man tar sig nerför en skummande flod i en ranglig

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-85914147845657468522008-01-26T18:44:00.001+01:002008-01-30T23:41:33.323+01:00

När Julio visat oss fram till vad som visade sig vara vår slutstation stod vi framför en charmig "lodge"-likande byggnad i en glänta i djungeln. Estibrawpa (egentligen Stibrawpa, men de där rackans spansktalande folken klarar ju inte det utan lägger till ett "E") är alltså ett kollektiv där kvinnorna har makten och styr. Männen får vara medlemmar, men de deltar inte i besluten. Intressant med

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-56428925962619012502008-01-25T17:55:00.001+01:002008-01-25T17:55:29.003+01:00

Puerto Viejo var en skön plats att hänga på, definitivt mer folk att träffa och mer saker att göra än lilla Cahuita. En av de saker som fanns att göra var "det vanliga" på orter där det finns hyfsat med gringosar: att åka på utflykter av olika slag. Costa Rica verkar vara lite enahanda på så sätt att det är ungefär samma utflykter som erbjuds oavsett var i landet man är - det ingår helt enkelt en

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-20487532728989637162008-01-23T02:33:00.001+01:002008-02-03T01:58:31.890+01:00

Efter några dagar i den lilla byn Cahuita hade vi fått nog av stiltjen, och satte oss på lokalbussen söderut. En timme senare klev vi av i Puerto Viejo de Talamanca. Vi gillade staden från första anblicken. Vi hittade ett fantastiskt litet hotell vars trädgård prunkade av färgranna blommor, buskar, träd, fontäner och mosaik. (Ronja skulle ha blivit alldeles lyrisk över stället.) Hela tiden hörde

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-73468974482735507612008-01-19T18:11:00.001+01:002008-01-19T18:11:04.364+01:00

Den lilla byn Cahuita ligger alldeles i djungelns utkant. Det vilda djurlivet var hela tiden påtagligt och närvarande - ljud, dofter, rassel i trädkronorna, snabba skuggor - en del av vår trädgård i Cahuita. Men vi ville se mer. På onsdagmorgonen knackade vi på hos Robert - en man med erfarenhet som bott i Cahuita i hela sitt liv. Hans sandaler var så välanvända att båda skorna hade hål rakt

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-28327451717676954072008-01-18T15:42:00.001+01:002008-01-18T15:42:59.740+01:00

San José - en av många, många vimlande Centralamerikanska städer. Men ändå speciell naturligtvis. När vi slog upp ögonen på vårt enkla, men schyssta hotell konstaterade vi att temperaturen var svensk sommar och faktiskt därmed en aning för kall för vår kläduppsättning. Vi hade mest shorts och kortärmat med oss, vilket fick oss att föredra den soliga sidan av gatan när vi gav oss ut på

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2352415494749362673.post-32187814823159896442008-01-17T21:44:00.001+01:002008-01-17T21:44:06.096+01:00

Men ... de skulle ju till Costa Rica! Hur hamnade de då på Time Square? Historien är inte så lång, men ändå rätt spännande. Villard passar sig inte Alla vet väl hur noga Villard förbereder sig för en resa. Han planerar i god tid de saker han kommer att behöva under resan, gör inköp, garderar sig mot oväntade händelser och försäkrar sig om att grejerna är tipptopp. Därför är det lite konstigt

Peter Hjalmarssonnoreply@blogger.com4