Personerna som håller varandra om ryggen...

Oj! När jag tar en titt på bloggen så är det länge sedan vi skrev något. Det är ju så mycket som man borde berätta om: resten av New York-resan, vår inflyttningsfest, att vi är i Mexico just nu, m.m.

I stället väljer jag konstigt nog att kommentera en artikel i DN idag. Urban Bäckström, bossen på Svenskt Näringsliv kommenterar debatten runt Lars G Nordströms (nye VD:n på Posten) lön, och säger att

"Jag kan förstå diskussionen om vd-löner som vi får från och till. Det är ofta
mycket pengar, men många av mina medlemmar känner inte igen sig i de nivåerna"

Det är två härliga tecken på maktfullkomlighet här:

1. "Mina medlemmar". Urban har faktiskt inga medlemmar alls, däremot har den organisation han jobbar för ett antal företag som medlemmar. Tja, egentligen har Svenskt Näringsliv ett antal organisationer (som Teknikföretagen, Byggföretegen, Almega, etc.) - företagen är i sin tur medlemmar i dem. Men tydligen tycker Urban att det är han personligen som driver Svenskt Näringsliv. Den som i likhet med mig jobbat för ett medlemsförbund (Teknikföretagen) noterar också att Svenskt Näringsliv som vanligt gör vad de kan för att marginalisera förbunden i debatten. Det kriget har pågått sedan SN bildades och lär väl aldrig sluta...
2. Vem är hans medlemmar? Inte nog med att han gör om dem till sina medlemmar, dessutom ser han det som att det är VD:arna i företagen som är medlemmarna, och inte företagen i sig.

Svenskt Näringsliv skapades som en organisation som skall tillvarata intressena hos svenska företag, i interaktion med regering, riksdag, lagstiftare, media, etc. Under Urban Bäckström har det tydligen förvandlats till ytterligare en klubb för inbördes beundran, där ledargestalterna i svenskt näringsliv ägnar sig åt att hålla varandra om ryggen.

(Och jag noterar tacksamt att om det inte vore för att jag är förlovad med Helena så skulle jag aldrig ens notera språkval på den detaljnivån...)