16:e oktober – en förlorad dag?

Idag var Helenas första “riktiga” dag på konferensen. Eftersom jag inte hittat rätt på James (Portugal-Sandras pojkvän, som jag tänkt hänga med under konferensdagarna) ännu så skulle jag tillbringa dagen ensam, och tänkte att en vandring runt Manly vore rätt sak att göra.

Jag “skulle bara” lite saker först. Innan jag hade köpt skosnören (special-special till Keen-sandalerna tog ett tag att hitta) och hämtat biljetterna till vår båtkryssning så var det plötsligt lunch.

 

En av de saker jag missade att göra “den förlorade dagen” – klättra på Harbour Bridge. Josefine har tjatat på mig, men till slut var det helt enkelt för dyrt.

Och innan jag hittat till ett ställe med fungerande Internetkoppling och lyckats publicera blogginläggen från tidigare i veckan så var klockan halv fyra. Utan att jag ätit lunch! Och klockan sju skulle vi på barbecue (eller “barbi” som de säger här") hemma hos en av konferens-sponsorerna. Nej, den här dan försvann bara bort…

Varje dag, i alla gathörn – galet vackra jakarandaträd som blommade. Som körsbärsträd fast häftigare! :-)

Som tur var hade vi i alla fall väldigt trevligt på barbien. Sponsorn bodde i ett fantastiskt hus i närheten av centrum (jag törs inte ens tänka på vad det skulle kosta), och även om maten var mer färdiglagat än grillafton så kan det ju inte annat än att bli bra med öppen bar och hur mycket mousserande vin man vill…

Klart att konferensen gick bra när den hade välsignats av en äkta aboriginsk shaman!

Utsikten från hotellrummets balkong var i alla fall lika vacker den här solnedgången som de andra.