Det är alldeles för länge sedan vi var ute och verkligen verkligen finåt, även om vi förstås går på bra restauranger ibland. Men den senaste Guide Rouge-krogen vi var på var nog Esperanto för snart tre år sedan, så det var minst sagt dags igen. Tur att vi har Karin & Mats Guldbrand som kom med den strålande idén att gå ut en tisdagskväll! Även om det innebar att vi fick skippa vernissagen på Moderna - men de där fotografierna skall ju hänga där hela året så...
Peter och Mats började eftermiddagen med en öl på en uteservering i Gamla Stan, vilket ju alltid är en bra start på kvällen, innan alla fyra möttes för en drink innan maten på Le Rouge Bar. Vi hade inte varit där tidigare, men det känns som att vi kommer att komma igen. Snuskigt dyra drinkar, men en väldigt ombonad och trevlig stämning.
Sedan var det bara ett stenkast till Lilla Nygatan 21 där orgien började. Stämningen på krogen är tydligt avslappnad för att vara fine dining. Även om servicen var perfekt kvällen igenom så var personalen mer som en kompis än sådär drygt superkorrekta som det kan bli ibland när det är dyrt. Klart ett plus i vår bok! Till den familjära stämningen bidrar förstås också att lokalen är så liten, bara fem bord.
Till vår inledande champagne (förstås!) fick vi bokstavligen skådebröd. Det var surdegen som senare under kvällen skulle bakas till vårt bröd. Vi funderade länge på om vi skulle ta dryckespaketet eller ej, och det slutade med att Peter tog det, men inte Helena. I alla fall i teorin. Peter pratade lite öl med servitrisen, och det slutade med att hans dryckespaket kompletterades med några utvalda öl, vilket frigjorde en del av vinet till Helena. Samtidigt beställde vi in nåt extra glas av en alldeles extra god Bourgogne, och trots vår kaotiska dryckesbeställning var det aldrig något tjafs.
Den första maten var (som sig bör) en s.k. prolog med olika smårätter. Den här delen av kvällen var verkligen helgjuten, och varje rätt ledde perfekt vidare till nästa. Gillar du matporr? Här är vad som vankades:
- Ljummen mandelpotatis- och blodplätt med löjrom från Kalix, pulver av smör, kalvbacon samt rivet äpple.
- Krispigt körsbär och vispad parfait på fågellever, karamelliserad mjölk och fermenterade bönor.
- Inkokt hummer "44C" under smältande lardo, serverat med grapefrukt, rosmarin, rostad Marconamandel samt emulsion på förra årets skörd av äppelkärnsolja från Blaxsta, mandelolja, äppelcidervinäger & lavendelhonung samt ett gräddigt äppelmos smaksatt med vanilj.
- Svedda lameller av lök från trädgården i Katrineholm serveras med ugnsrostad créme, torkad lök, rålakrits, atsinakrase, fänkålsdill samt 25-årig vinäger, löktrav och minutrökt benmärg.
- Väl kyld soppa på spritärtor och mynta med en kompott på jordgubbar och spritärtor. Vita och gröna ärtskott.
Efter prologen var det dags att återse vår kompis surdegsbrödet som hade förvandlats till en prefekt liten baguett. Den kom i sällskap med ett knyte med perfekt tempererat smör, hemkärnat(!) på restaurangen samma morgon, och det var alldeles himmelskt. Som Mats sa: "jag skulle kunna svulla på bara smöret" - så gott var det.
Förrättsdelen var baserat på kammussla, dykplockad utanför Trondheim. Den första varianten var lågtempad i sitt eget skal och serverades med bl.a. ankägg och tryffel, medan den andra var råmarinerad och sedan inslagen i sin egen (confiterade) romsäck och serverades med bl.a. en skogssvampbuljong.
Helt enkelt underbart, och inspirerande - skall definitivt prova att lågtempa kam- (eller pilgrims-) mussla hemma; konsistensen blev underbart smörig.
"Dagens fisk" kommer sedan, och för vår del blev det sej. Underbart fast i konsistensen, och kom med en veritabel symfoni av grönsaker, oljor, krämer, och rostade blommor! Fisken i sig var underbar, men det intressantaste var nog de rostade nejlikorna, penséerna och zucchiniblommorna. Bättre chips än OLW:s dill&gräslök!
Kötträtterna var baserade på dilamm. Peter är ju inte så jätteförtjust i lamm egentligen, men här var det bara att kapitulera. Den första variationen var tunga och bräss med en persilje- och ostronsoppa, medan den andra var en rostad sadel och lever med bl.a. toppmurklor (mums!), en syrlig creme, samt purjolöksaska.
Tungan/brässen var enligt mig den enda av kvällen rätter som inte var perfekt, men det lilla felet var bara så enkelt att det var för mycket av den skummade soppan till att den tog över från köttet lite grann. Men så fort jag lärde mig att suga upp den med brödet i stället så var bägge variationerna superbra.
Innan efterrätterna kom en liten mellanrätt på färskystad ost, smaksatt med vanilj och serverad med bipollen, och det var rent himmelskt! Ost och smör är ju alltid gott, men att det kan vara så otroligt gott när det är helt färskt hade jag ingen aning om.
Dessert är ju inte min grej, och har egentligen aldrig varit, och så var det väl nu också. Generellt sett var de för söta för min smak, men jag inser ju också att det är så här resten av världen vill ha dem. Men jag får göra undantag för vanilj- och rosenglassen med tomatvariationer och rosenblad, som helt klart blev min favorit. Kanske bästa rätten på hela middagen, och det brukar jag inte säga om efterrätter!
Jo just det, det var ju intressant att prova riktigt mjöd också (som kom till en päronsorbet med helt perfekt konsistens).
Kaffe hade vi också, men vid det här laget hade en kombinerad paltkoma och berusning börjat lägga sig över sällskapet, så jag kommer inte ihåg vad det var för något. Men jag drack det utan varken mjölk eller socker och tyckte det var gott, och det är nog första gången i världshistorien!
Sammanfattningsvis var det en helt fantastisk kväll! Konceptet att lägga sig och sina surt förvärvade slantar i händerna på okända kockar och bara bli serverad har alltid tilltalat mig, och bätre än så här kan det knappast utföras. Högsta tänkbara betyg!
1 kommentar:
Du glömde sorbeten!
Skicka en kommentar