Vägen slingrar sig högt, högt upp i himlen. På den här höjden kan man, om luften är riktigt klar, se Atlanten i norr och Stilla havet i söder. Luften är hög och klar och grönskan är lika ogenomtränglig som alltid. På ena sidan av vägen blir vegetationen lite mindre tät och några hagar ligger kant i kant utefter dammet. Här är man verkligen ett med naturen. I den sista hagen sitter en man på en häst. Han har lite indianskt utseende och ser ut att höra hemma här. Han fullbordar den vackra tavlan. Men vänta ... vad gör han? Han håller ett föremål i höger hand och pressar det mot i sitt öra. Samtidigt rör han läpparna som om han talade med någon ...
2 kommentarer:
Ja, är det inte härligt med utveckling. Vad hade han för kläder på sig? Jag antar att det inte var djurhudar.
Nej, nar jag tanker efter hade han typ klader.
Skicka en kommentar