18-20 oktober - på väg mot värmen

Så tog vi nattåget till Brisbane och började vårt backpacker-liv. Som  äkta backpackers tog vi förstås in på ett vandrarhem med våningssängar. Brisbane var en trevlig stad, men efter en eftermiddag i parker och på gågator kändes den ganska ointressant. Så vi bestämde oss för att lämna staden och bege oss ut på det stora krokodiläventyret istället. Det blev en fantastiskt spännande dag på flera sätt.

Peter på akterdäck av en av Brisbanes kanalbåtar – här pendlar folk till och från jobbet i båt på floden!

Vänstervridning

Äventyret började med ett besök på biluthyrningen – nu skulle vi ge  oss ut i vänstertrafiken. Det kan hända att det inte är någon stor sak att köra på vänster sida istället för på höger om man är i 20-årsåldern. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta och både Peter och jag kände att det skulle bli en stor utmaning. Nåja, ingen av oss duckar för utmaningar och när alla papper var upprättade och självriskelimineringen noga påskriven satte jag mig bakom ratten på vår lilla silverfärgade Hyundai och styrde ut på Brisbanes gator.

En Hyundai Getz – inte drömbilen direkt, men den tar oss dit vi behöver.

Till en början kändes det väldigt konstigt och jag var hela tiden tvungen att prata högt och berätta vart jag tänkte svänga och i vilken fil jag skulle lägga mig. Några missöden blev det i början, eftersom det inte bara är ratten och växelspaken som sitter på fel sida. De rackarna har även bytt plats på vindrutetorkarspaken och blinkern. Men så småningom föll jag in i trafiken och sänkte axlarna en aning och tuffade med GPS:ens hjälp ut på motorvägen och rattade oss tryggt hela vägen till Australian zoo.

Favoriten i Brisbanes skyline – perfekt för en modern Batman.

Australian zoo – Krokodilmannens livsverk

Australian zoo är en fantastisk anläggning som egentligen inte kan beskrivas i ord. Här har Steve Irving, mannen som brottades med krokodiler och så småningom dödades när han brottades med en stingrocka(!), samlat kängurur, koalor, giftormar, kramormar, wombater, varaner, fåglar och stora, stora, stora krokodiler. De skräckinjagande bestarna var inte särskilt skygga utan visade gärna upp sig för besökare. Inledningsvis var jag väldigt tveksam till hela spektaklet. Jag tycker inte att det är okej att hålla djur i fångenskap för att aktivitetsknarkande curlingföräldrar ska kunna låta sina små avkommor klappa dem – och naturligtvis bli fotograferade med dem. Och på den här djurparken fick man klappa både koalor och kängurur, två arter som normalt är ganska skygga. Men även om jag fortfarande föraktar och avskyr hela klappa-djuret-spektaklet så mjuknande min inställning till Steve Irving och hans zoo när jag insåg att de krokodiler som de har i fångenskap skulle ha skjutits om de levt kvar i det fria.

Om du inte är expert på australiska djur känner du nog inte igen en wombat när du ser den.

Och djurparken håller många intressanta föreläsningar om djuren och sprider på så sätt kunskap och förhoppningsvis lite respekt för andra arter på vår planet.

Krille Krokodil.

Vi fick bland annat lära oss att koalor är, trots sitt nallebjörn-utseende, rätt ilskna krabater och ena riktiga macho-mansgrisar som inte släpper en annan hane närmare än 2 kilometer och bestiger sina honor vare sig de vill eller inte.

“Den  bästa djurparken jag varit i” - Peter

Strosa i Noosa

När Australian Zoo stängde för dagen styrde vi vår kosa mot Noosa. Peter satt vid ratten och efter att ha använt vindrutetorkarna ett par gånger kunde även han slappna av lite i trafiken. Vi måste dock avliva en myt: det är inte rondellerna som är det största problemet i vänstertrafiken, det är högersvängarna.