21-23 oktober – lata dagar på stranden

Äntligen äkta värme, äntligen lata dagar. Det är skillnad på semester och semester, och efter den här sommaren och hösten har jag längtat efter några riktigt lata dagar. Här i Noosa fick jag mitt   lystmäte. Vi badar, strosar, hänger i baren vid happy hour, läser, målar naglarna (fast det gäller mest mig) och tar det lugnt.

Vårt vandrarhem är ett underbart trähus från kolonialtiden. Om  kvällarna lyser de upp verandan med kulörta lyktor och uppfarten kantas av facklor. Då fylls verandorna och de gemensamma utrymmena med folk i alla åldrar från hela världen. Några knappar på en laptop, någon spelar piano, några läser, men de flesta pratar och skrattar med varandra. Bredvid oss bor tre unga män från Sundsvall.

Vårt rum är litet men ändamålsenligt. Det finns till exempel hyllor och en liten garderob, en lyx som nästan aldrig finns på enkla ställen i Centralamerika. Eftersom huset är ett oisolerat trähus med mycket luftinsläpp kommer alla ljud utifrån väldigt nära inpå, även när vi stängt dörren till vårt rum. I gryningen vaknar man av det bleka ljuset och en kakofoni av ljud från djungelns fåglar och andra djur. Det känns som man ligger under bar himmel.

På frukostverandan får vi sällskap av färgglada papegojor. Det är en koloni på säkert 20 fantastiskt vackra lila-gula-orange-gröna-blå små fåglar. De är helt oskygga och äter socker (!) ur händerna på förtjusta backpackers. I går morse hoppade en av dem upp på mitt tangentbord  och skrev följande vackra dikt: Zbbbnm,,,, .