Jodå, det blev senaste stjärnskottet på gastronomihimlen i Stockholm: Gastrologik. Förhandssnacket sade långt innan de började att det skulle vara en Frantzen & Lindeberg-wannabe. Molekylärmatlagning, fast meny, och strikt inredning. Jodå, det märks väldigt tydligt vilka de lokala förebilderna är.
Bemötandet inte på topp
Kvällen började tyvärr inget vidare; vi kom fem minuter före utsatt tid, och eftersom vi höll på att frysa både det ena och det andra av oss så knackade vi på och bad att få komma in innanför dörren och värma oss, även om vårt bord inte blev klart. Men det blev nobben direkt med motiveringen att "allt skall vara perfekt först". Till skillnad från vad DN säger så kändes i alla fall inledningen av vår kväll som att gästen finns till för restaurangen och inte tvärtom.
Kvällen började tyvärr inget vidare; vi kom fem minuter före utsatt tid, och eftersom vi höll på att frysa både det ena och det andra av oss så knackade vi på och bad att få komma in innanför dörren och värma oss, även om vårt bord inte blev klart. Men det blev nobben direkt med motiveringen att "allt skall vara perfekt först". Till skillnad från vad DN säger så kändes i alla fall inledningen av vår kväll som att gästen finns till för restaurangen och inte tvärtom.
Dryckesvalet får man sköta själv
Väl på plats, i den lite väl strikta miljön, så satt vi bra i bekväma stolar, med snygg uppläggning av besticken på ett ren(?)-horn, och smörkniv i samma material. Och blev tillfrågade om vi ville ha ett välkomstbubbel. Tyvärr kastades det bara in en blanc-de-blanc; visserligen fantastisk, från Le mesnil-sur-Oger, en av våra favoritbyar i södra Champagne, men det hade varit trevligt att åtminstone bli tillfrågad om vad man ville ha. Själv är jag lite traditionell i mitt aperitifval och hade gärna tagit en pastis t.ex.
Väl på plats, i den lite väl strikta miljön, så satt vi bra i bekväma stolar, med snygg uppläggning av besticken på ett ren(?)-horn, och smörkniv i samma material. Och blev tillfrågade om vi ville ha ett välkomstbubbel. Tyvärr kastades det bara in en blanc-de-blanc; visserligen fantastisk, från Le mesnil-sur-Oger, en av våra favoritbyar i södra Champagne, men det hade varit trevligt att åtminstone bli tillfrågad om vad man ville ha. Själv är jag lite traditionell i mitt aperitifval och hade gärna tagit en pastis t.ex.
Speciellt som att man sedan inte blev styrd alls i dryckesvalet till maten. Till skillnad från de flesta andra krogar med avsmakningsmenyer erbjuder Gastrologik inget vinpaket. För den som likt mig inte är jättehaj på viner så gör man det därmed onödigt svårt, speciellt som att vi inte fick någon som helst hjälp ens när vi bad om lite vägledning. Med tanke på hur hjälpsamma personalen alltid var annars så är nog detta ett högst medvetet val (speciellt med tanke på vad jag läst i intervjuer med restaurangen).
Visst, det är väl en schysst inställning att man skall respektera vilka galna dryckesval gästen än gör, men man måste samtidigt få hjälp att välja om man vill. Speciellt som man inte vet vilka rätter som kommer in - hur skall man då kunna göra ett optimalt val? Att gå på den här sortens restaurang (utan meny) innebär ju att man slappnar av och låter sig överraskas av deras kockar - varför skall inte samma sak gälla drycken också? Tänk om ert upplägg!
Men som tur är så hade Mats bra koll - en strålande Gewürztraminer (tack Mats, själv hade jag fegat ur med en Chablis) från Trimbach förgyllde upplevelsen i första halvlek och lite rödtjut från Châteauneuf-du-Pape kompletterade andra halvlek väl. Öllistan var kort men bra, och jag såg till att få mig en De Molen Vuur & Vlam till en av fiskrätterna; de andra galningarna tackade nej till att ens smaka en sådan modern klassiker!
Maten då?
Tyvärr får jag börja med lite negativ kritik igen, angående amuséerna. Inte för att det på något sätt var något fel på dem, men de nådde inte riktigt upp till den absoluta toppklassen. Det kändes lite som att juniorerna i köket fått chansen att skapa; i och för sig vällovligt, men de kanske skulle behöva lite mer övning först? Många var de i alla fall, men det uppvägde inte riktigt att "spetsen" saknades.
Men, de sex "riktiga" rätterna var på det stora hela helt fantastiska!
Tyvärr pratade servitören inte bara väldigt väldigt tyst utan också på nån slags skånska(?) som gjorde det väldigt svårt att höra vad han sa. Och vi fick inte (till skillnad från t.ex. F&L och Esperanto) heller med oss nån lista på vad vi ätit efteråt, så tyvärr har jag lite svårt att återskapa exakt vad det var vi åt. Kanske man kan få lite hjälp av nån av de andra som var med?
Den första riktiga rätten var en glass (eller kanske snarare granité?) gjord på morot (har jag för mig). Intressant, men kanske lite för söt för att vara så tidigt i middagen - den hade nog passat ännu bättre t.ex. efter hjorten.
Efter det följde en exceptionell ugnsbakad rotselleri. Jag fick tillfälle att prata med Jacob i toalettkön(!) och han berättade att den tillagats flera timmar i 200+ grader i ett smörbad (vilket förklarar varför H trodde den var friterad) i ett undangömt hörn av den vedugn de använder för att baka. Skall prova själv nån gång, då i en glasform med lock för att stänga in hettan. Till den serverades små flingor av nåt fläsk(?) smaksatt med anis och ett skum/mousse som jag glömt vad det var i. Gott var och en för sig, men kombinationen av alla tre var gudomlig!
Till den tredje rätten fick jag in min Vuur & Vlam, och det matchade utmärkt den torskliknande fisken (tyvärr kommer jag inte ihåg vad den hette) med jordärtskocka och jordärtskocksbuljong. Fisken var perfekt tillagad, med en helt sagolik spänst (nästan knaprig), och jordärtskockan var bara så bra att man ville gråta. De gifte sig underbart bra med varandra, och buljongen var verkligen pricken över i. Både jag och Karin hällde ut det sista av den från tallriken ned i skeden för att inte missa något. Himmelskt (och ölen matchade klart mycket bättre än vinet)!
Den fjärde rätten var en norsk havskräftstjärt. Kräftan i sig var både stor och sagolikt god, så det var nog rätt beslut att låta den smaken dominera och inte låta tillbehören ta över. Men ändå kan jag inte låta bli att känna en viss besvikelse över att inte ha blivit totalt förförd av dem också. Det här var nog den rätten som jag skulle kunna komma närmast själv om jag hade ingredienserna, och på så sätt var den kanske minst imponerande - om än otroligt god. (Filosofiska diskussioner om man går på krogen för att äta gott eller imponeras kan parkeras i hörnet - jag förväntar mig faktiskt bägge i en restaurang på den här nivån.)
Jag önskar att ölen hade klarat av att hänga med till kräftan också; jag menar öl och kröfta är ju klassiskt. Men tyvärr visar det sig återigen att det är svårt med öl till mat på den här nivån, så jag hjälpte till att göra slut på den Matsvalda Gewürztraminern inför halvtidsvilan.
Andra halvlek
Andra halvlek inleddes med ytterligare en råvarudominerad rätt, den här gången en hjort- (eller var det möjligtvis ren-?) filé. Men den här gången blev jag verkligen förförd av tillbehören. Det godaste jag åt på hela kvällen var faktiskt en rödbeta; otroligt tunt hyvlad, inlagd i något, och sen hade de lagt hö på den och eldat upp det! Den rökta smaken från höet var underbar och gifte sig med rödbetan på ett helt underbart sätt. Yowza!
En osträtt följde på det; av facebookinläggen att döma (alla de andra satt med mobilerna igång en stor del av tiden och skvallrade) så var det här Karins favorit. Så extraordinärt var det väl inte, utan "bara" den godaste osträtt jag ätit typ. :-)
Tallbarrsbruléen var däremot tillbaks i den nyskapande stil som matchade mina förväntningar. Den hade säkert varit ännu bättre med de äppelbitarna jag gick miste om på grund av min allergi, men bara kombinationen med det friska skummet som kom till var underbar.
Till sist kom en chokladrätt, där jag är övertygad om att de låtit sig inspireras av GB:s Vienetta-glass! Olika sorters choklad i olika lager, men tyvärr måste jag säga att det inte var så mycket bättre än Vienetta heller. Det lyfte ett snäpp om man tog de olika chokladsorterna separat i stället, men inte så mycket. Men ärligt talat kan det bero minst lika mycket på alkoholkonsumtionen fram till den här punkten. Bedövade smaklökar, mätthet, det är svårt att hålla entusiasmen igång efter fyra timmars matorgie!
Det där var åtta rätter mot de sex som stod i menyn, så jag antar att granitén och en till i själva verket var amuséer?
Sammanfattning
Sammantaget så får Gastrologik nästintill toppbetyg. Det finns en liten bit för dem att justera för att komma upp till den absoluta toppnivån (läs Mathias och F&L), främst kanske angående bemötandet (servicen borde vara lite varmare och vänligare och inte fullt lika strikt), men även den där sista procenten vad gäller maten. Nej, DN, Gastrologik förtjänade inte att få en Gulddrake innan F&L. Men för en restaurang i den här klassen som bara haft öppet i några månader är det helt sensationellt bra. Och prisvärt! Vi betalade 2000 kr per man inkl. tre glas dryck+kaffe+avec.
Mums - boka bord på en gång!
Visst, det är väl en schysst inställning att man skall respektera vilka galna dryckesval gästen än gör, men man måste samtidigt få hjälp att välja om man vill. Speciellt som man inte vet vilka rätter som kommer in - hur skall man då kunna göra ett optimalt val? Att gå på den här sortens restaurang (utan meny) innebär ju att man slappnar av och låter sig överraskas av deras kockar - varför skall inte samma sak gälla drycken också? Tänk om ert upplägg!
Men som tur är så hade Mats bra koll - en strålande Gewürztraminer (tack Mats, själv hade jag fegat ur med en Chablis) från Trimbach förgyllde upplevelsen i första halvlek och lite rödtjut från Châteauneuf-du-Pape kompletterade andra halvlek väl. Öllistan var kort men bra, och jag såg till att få mig en De Molen Vuur & Vlam till en av fiskrätterna; de andra galningarna tackade nej till att ens smaka en sådan modern klassiker!
Maten då?
Tyvärr får jag börja med lite negativ kritik igen, angående amuséerna. Inte för att det på något sätt var något fel på dem, men de nådde inte riktigt upp till den absoluta toppklassen. Det kändes lite som att juniorerna i köket fått chansen att skapa; i och för sig vällovligt, men de kanske skulle behöva lite mer övning först? Många var de i alla fall, men det uppvägde inte riktigt att "spetsen" saknades.
Men, de sex "riktiga" rätterna var på det stora hela helt fantastiska!
Tyvärr pratade servitören inte bara väldigt väldigt tyst utan också på nån slags skånska(?) som gjorde det väldigt svårt att höra vad han sa. Och vi fick inte (till skillnad från t.ex. F&L och Esperanto) heller med oss nån lista på vad vi ätit efteråt, så tyvärr har jag lite svårt att återskapa exakt vad det var vi åt. Kanske man kan få lite hjälp av nån av de andra som var med?
Den första riktiga rätten var en glass (eller kanske snarare granité?) gjord på morot (har jag för mig). Intressant, men kanske lite för söt för att vara så tidigt i middagen - den hade nog passat ännu bättre t.ex. efter hjorten.
Efter det följde en exceptionell ugnsbakad rotselleri. Jag fick tillfälle att prata med Jacob i toalettkön(!) och han berättade att den tillagats flera timmar i 200+ grader i ett smörbad (vilket förklarar varför H trodde den var friterad) i ett undangömt hörn av den vedugn de använder för att baka. Skall prova själv nån gång, då i en glasform med lock för att stänga in hettan. Till den serverades små flingor av nåt fläsk(?) smaksatt med anis och ett skum/mousse som jag glömt vad det var i. Gott var och en för sig, men kombinationen av alla tre var gudomlig!
Till den tredje rätten fick jag in min Vuur & Vlam, och det matchade utmärkt den torskliknande fisken (tyvärr kommer jag inte ihåg vad den hette) med jordärtskocka och jordärtskocksbuljong. Fisken var perfekt tillagad, med en helt sagolik spänst (nästan knaprig), och jordärtskockan var bara så bra att man ville gråta. De gifte sig underbart bra med varandra, och buljongen var verkligen pricken över i. Både jag och Karin hällde ut det sista av den från tallriken ned i skeden för att inte missa något. Himmelskt (och ölen matchade klart mycket bättre än vinet)!
Den fjärde rätten var en norsk havskräftstjärt. Kräftan i sig var både stor och sagolikt god, så det var nog rätt beslut att låta den smaken dominera och inte låta tillbehören ta över. Men ändå kan jag inte låta bli att känna en viss besvikelse över att inte ha blivit totalt förförd av dem också. Det här var nog den rätten som jag skulle kunna komma närmast själv om jag hade ingredienserna, och på så sätt var den kanske minst imponerande - om än otroligt god. (Filosofiska diskussioner om man går på krogen för att äta gott eller imponeras kan parkeras i hörnet - jag förväntar mig faktiskt bägge i en restaurang på den här nivån.)
Jag önskar att ölen hade klarat av att hänga med till kräftan också; jag menar öl och kröfta är ju klassiskt. Men tyvärr visar det sig återigen att det är svårt med öl till mat på den här nivån, så jag hjälpte till att göra slut på den Matsvalda Gewürztraminern inför halvtidsvilan.
Andra halvlek
Andra halvlek inleddes med ytterligare en råvarudominerad rätt, den här gången en hjort- (eller var det möjligtvis ren-?) filé. Men den här gången blev jag verkligen förförd av tillbehören. Det godaste jag åt på hela kvällen var faktiskt en rödbeta; otroligt tunt hyvlad, inlagd i något, och sen hade de lagt hö på den och eldat upp det! Den rökta smaken från höet var underbar och gifte sig med rödbetan på ett helt underbart sätt. Yowza!
En osträtt följde på det; av facebookinläggen att döma (alla de andra satt med mobilerna igång en stor del av tiden och skvallrade) så var det här Karins favorit. Så extraordinärt var det väl inte, utan "bara" den godaste osträtt jag ätit typ. :-)
Tallbarrsbruléen var däremot tillbaks i den nyskapande stil som matchade mina förväntningar. Den hade säkert varit ännu bättre med de äppelbitarna jag gick miste om på grund av min allergi, men bara kombinationen med det friska skummet som kom till var underbar.
Till sist kom en chokladrätt, där jag är övertygad om att de låtit sig inspireras av GB:s Vienetta-glass! Olika sorters choklad i olika lager, men tyvärr måste jag säga att det inte var så mycket bättre än Vienetta heller. Det lyfte ett snäpp om man tog de olika chokladsorterna separat i stället, men inte så mycket. Men ärligt talat kan det bero minst lika mycket på alkoholkonsumtionen fram till den här punkten. Bedövade smaklökar, mätthet, det är svårt att hålla entusiasmen igång efter fyra timmars matorgie!
Det där var åtta rätter mot de sex som stod i menyn, så jag antar att granitén och en till i själva verket var amuséer?
Sammanfattning
Sammantaget så får Gastrologik nästintill toppbetyg. Det finns en liten bit för dem att justera för att komma upp till den absoluta toppnivån (läs Mathias och F&L), främst kanske angående bemötandet (servicen borde vara lite varmare och vänligare och inte fullt lika strikt), men även den där sista procenten vad gäller maten. Nej, DN, Gastrologik förtjänade inte att få en Gulddrake innan F&L. Men för en restaurang i den här klassen som bara haft öppet i några månader är det helt sensationellt bra. Och prisvärt! Vi betalade 2000 kr per man inkl. tre glas dryck+kaffe+avec.
Mums - boka bord på en gång!
6 kommentarer:
Notera att ytterkläderna i garderoben drar åt sig matos från köket.
Frågan är om det är ett plus eller minus? :-)
Minus!
Hoppas du kommer på vad det där något var för nått. Har osthyvel rödbetor hö och tändstickor. Saknas tillfällen att dimpa nedi Stockholm. Passande öl brygger jag själv...
Du menar "det där" som i vad rödbetorna var marinerade i (det är alldeles för mycket som jag inte kommer ihåg)? Det håller de nog hemligt tyvärr.
Det låter som en fantastisk matupplevelse,men ska man låta folk stå ute i kylan och frysa? Inte särskilt gästvänligt.
Skicka en kommentar