På gården fanns inget av den förfining som fanns på Majolini, inget samarbete med konstnärer och produktionen var mer småskalig. Exempelvis roterar de fortfarande flaskorna för hand för att få jästfällningen att falla ner i kapsylen. Och när vi började prova viner så hittade vi både förfining och elegans.
La Fiòca Saten
Det första vinet var deras saten. Saten är en särskild tillverkningsmetod som innebär att man tillsätter mindre socker i flaskan i andra jäsningen. Det får till följd att trycket blir lägre och bubblorna blir än mer sofistikerade och lena, därav namnet saten. Det här är ett torrt vin, men inte lika stramt som en pas dosé. Vinet får också en härlig friskhet av de små, fina bubblorna.
Franciacorta La Fiòca Dossaggio Zero, millesimato
När man provat vin en hel förmiddag blir det svårt att hålla isär och minnas de olika vinernas särdrag. Jag vet att vi verkligen gillade den här, att den hade en utpräglad citrussmak men också lite brödighet. Men där tar minnet slut.
Franciacorta Nudo
Druvorna skördas sent så de är väldigt söta vid skörden. I gengäld tillsätts inget socker alls i jäsningen. Smaken var väldigt speciell och inte alls insmickrande. Den har bara jäst på flaska i 24 månader, och nu när vi blivit bortskämda med viner som legat upp till 10 år på flaska blir det inte någon komplexitet i smaken, även om det var gott. Bubblorna var stora också och nu gillar jag bara små bubblor.
Franciacorta La Fiòca, Reserva
Även på den här provningen fick vi prova ytterligare en sort som inte riktigt var tänkt från början, husets reserva. Det blev Peters favorit för dagen. Han menar att det här vinet är så nära champagne man kan komma och det ligger väl något i det. Vinet hade komplexitet och brödighet som brukar vara i champagner. Ett mycket bra vin i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar