Det är torsdagskväll på Restaurante Nuestra Tierra. Det förälskade paret har precis ätit klart och fått in sitt kaffe med likör. De ler mycket, tittar varandra i ögonen, ibland rör den ene ömt den andres kind. Vid bordet bredvid spelar några musiker smäktande musik för gästerna. Besa me, besa me mucho, cómo sí fuera esta noche la ultima vez. Gästerna applåderar och musikerna går vidare till det förälskade paret. Mannen viftar först lite avvärjande, kanske generat. Men kvinnan tar upp några sedlar och ber dem spela något. Musikerna spelar Toda una vida estaría contigo, mannens besvärade min byts i ett ömt leende. Medan musiken spelar glömmer de världen runt omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar