Allting i den lilla byn
Sant Sadurni stänger under siestatimmarna, även vinhusen. Men framåt tretiden
öppnade i alla fall källaren Gramona. Gramona har nog ingenting annat gemensamt
med Recaredo. Medan allting hos Recaredo var stramt och präglades av kvalitet
och seriositet var allting hos Gramona lättsamt, spralligt och lekfullt. Guiden
var glad, pladdrig och opretentiös och helt chosefri – kanske en välkommen
kontrast till den strama guiden på förmiddagen.
Vi råkade komma rakt in i
slutet av en visning, vilket vi egentlige bara tyckte var bra. Vi har ju hört
rätt många berätta om sin framställningsprocess och gjort rätt många besök i
jästdoftande svala champagnekällare vid det här laget, och det enda vi var ute
efter var just provsmakningen. Vi kom precis lagom till det första glaset. Jag gjorde noggranna anteckningar i Evernote för att komma ihåg smaker, dofter och druvsorter men tyvärr är anteckningarna borta.
Den första var i alla fall en cava på de lokala druvorna, åtminstone xarello och macabeo. Nästan alla cavor idag är s.k. brut nature, det vill säga utan tillsatt socker i andra jäsningen. Eftersom de lokala druvorna nästan uteslutande är gröna druvor (xarello, macabeo, parellada) blir cavorna mycket torra och mycket friska. Men de får inte så mycket komplexitet. Jag har bestämt för mig att mitt intryck av Gramonas Allegro var precis det: torrt, friskt men utan komplexitet.
Den andra hade lite mer kropp och antagligen berodde det på att de hade blandat de lokala druvsorterna med lite chardonnay. Gramonas Imperial hade lite mer karaktär, lite mer sötma och lite mer syra än den första och definitivt en bra prat-cava. (För dagen delar jag upp cavorna i mat-cavor och prat-cavor.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar