Vinprovning i Villafranca de Penedes, 5 juli

I grannbyn Villafranca de Penedes drog de igång en kombinerad jazz- och vinfestival på lördagen. Vi bestämde oss för att ta vår lilla Panda och kolla in. Det var värt besväret. På paradgatan hade vinproducenterna satt upp en flera hundra meter lång radda med vintält, varav säkert 90 procent exponerade sina cavor och lät folk provsmaka med ett enhetligt biljettsystem. Eftersom vi inte ville smaka på vinst och förlust och inte tycket att vi hade tillräckliga kunskaper om de producenter som vi såg bestämde vi oss för att delta i en arrangerad provning istället.

Testsommeliererna hade dukat upp med en charktallrik och 4 olika viner som vi skulle komma att kombinera på deras rekommendation. Nåja, vi gjorde så gott vi kunde trots att det var ganska svårt att hänga med i den katalanska/spanska som talades.

1. Det första vinet var ett stilla vitt vin som hette Vila Dello Ps, 2011 gjort på 100 procent xarello. Den hade en svag koladoft och lite oljig smak. Tillsammans med den katalanska butifarran på charktallriken var den jättegod.

2. Därefter fick vi (äntligen) prova cava. Det var en årgångscava från 2010 som hette Mas Comtal och är gjord på xarello och chardonnay. Vi provade den tillsammans med en kokt skinka som verklgien inte såg mycket ut för världen, men som var överraskande god. Mas Comtal hade små bubblor och en ren och lite smörig smak som är så karakteristisk för chardonnay-viner. God!

3. Sedan var det dags för en ekologisk cava gjord på xarello, macabeo och parellada. Den hette Anne Marie reserva brut nature (brut nature betyder att det inte är någon sockertillsats i andra fermenteringen, något som är väldigt populärt ibland regionens cavaproducenter just nu) Vi åt något slags spansk korv till. Cavan doftade friskt och gott och hade en fräsch smak av rabarber.

4. Slutligen fick vi ett lokalt rödvin i glasen. Det hette HMR Mont Rubí, Black och var gjort huvudsakligen på garnache (Jag tror att det är ganska ovanligt att man gör vin på bara garnache.) vinet var mörkt, nästan lila i färgen med en lika bärig doft som svart vinbärssaft. Ungt elegant med underbara bärtoner.

Lite senare blev vi hungriga och gick ut på byn för att leta upp ett ställe att äta. vi hittade ett hak som serverade jättegod jamón iberico, så vi kravlade upp på barstolarna och beställde. Till det drack jag ett glas Martí Serda, brut nature, men jag har tyvärr ingen anteckning om vad den smakade. Och det kanske inte spelar någon större roll - mina smaklökar var helt värdlösa vid det här laget och mitt sinnelag så positivt att jag älskade allt. Både cavan och skinkan var helt makalösa.