När vi först åkte förbi vinhuset Mas dei Chini och Peter frågade om vi skulle svänga in så jag tvärt nej. Det var ju rosévinet härifrån som varit det stora bottennappet på gårdagens vinprovarrace på La Bella Vita. Men efter att ha varit på två vinhus, Dorigati samt pyttelilla Etyssa, som både hade sålt slut på sin trentodoc redan i maj, bestämde vi oss för att ändå ge Mas dei Chini en chans. Och det var tur - vi fick ett fantastiskt bemötande av proffsiga, personliga Anna och smak på ett par fina viner.
Inkino rosé
Det är alltid fascinerande att höra vinmakarnas berättelser. Många gånger är det slumpen och omständigheter som ligger bakom - ibland blir det bra och ibland inte. Mas dei Chinis rosévin hade blivit till genom att kylan gått sönder i en av tankarna när druvorna låg och jäste för alkohol. När de ligger varmt fälls färgämnet i skalet ut fortare och vinet började ta färg av misstag. Vinmakaren stod då inför valet att slänga bort nästan en tredjedel av sin skörd eller att försöka göra något av det. Valet var förstås lätt och Ikino rosé såg dagens ljus 28 månader senare. Det är inte så komplext ännu, men de har för avsikt att fortsätta utveckla det. Det hade i alla fall en fruktig och frisk doft - inte alls det där unkna som vi fick kvällen innan. Däremot obalanserat och inte så komplext.
Inkino brut riserva 2010
Det här är vinhuset flaggvin, en blanc de blanc med ljus nästan ljusgrön färg. Den har en ganska komplex doft av lite mynta eller örter. Lätt och med en fin mousse som jag gillar. Ett riktigt bra vin.
Inkino Carlo V
Det här vinet är en d'assemblage som legat hela 100 månader på flaska. Det är typ 8 år och 4 månader! Det är inte klokt vad de lagrar sina viner länge på jästen, både här i Trento och i Franciacorta!
Det här är ett gyllene, vackert vin som har doft av mogna päron och hasselnöt, och en antydan till rostat bröd. Elegant och mjuk smak med lite kiwi och apelsincrest. Ett mycket bra vin som jag gärna skulle köpa med hem om jag hade haft plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar